Hallåja!

Tänkte skryta lite för omvärlden nu, att jag just nu känner mig ganska nöjd över livet i sig.

Imorgon dropar en bra lön in på kontot och så har jag en arbetsinterju att gå på, och så ska jag såklart shoppa lite efter det och senare på kvällen åker jag med mor min och köper en ny digitalkamera och en mixer. för det är jag värd :))

Nu ska jag välja kläder inför i morgon, har lagt en hel bunt på stolen, och när jag rotade i garderoben inser jag att den behöver uppgraderas, var bara en vecka sen jag köpte något nytt, men jag köper så värdelösa saker. Dags att köpa något med lite stil eller vad säger ni? känner mig allmänt tråkig i den stil jag har.

Måste absolut uppgraderas väldigt mycket också ifall att jag får det jobbet. Då måste jag skina som den lilla stjärna jag är såkalrt.

Jag tycker annars det är asjobbigt med mode, men kul med nya fina saker, jag skulle nog tycka det var rätt jobbigt om jag var tvungen att ha mina egna kläder som arbetskläder på mitt jobb. För som sagt man måste ju se snygg och prydlig ut. Jobbigt ju, därför är jag glad att jag har arbetskläder, asskönt kan gå i ett par sköna brallor och en tröja till jobbet.. behöver nästan aldrig klä upp mig.

Fast jag saknar det.. så nu får det bli ändring på det, blir nog för bekväm med mig själv ibland.

Men hur som haver, jag är asglad, snart kommer en underbar vän hit också..

wiiie hihi, massa tjejsnack!! det gillas kan jag säga..

Nu ska jag skölja mina ögon med saltvatten.. som jag kokat själv.. för jag har tuffis hår i ena ögat och annat skit i det andra ögat som jag inte får bort..

Bye :D

"Baby I don't feel around

Cuse I got to be with you now"

Godmorgon!

jag sitter ofta och funderar på varför man har bråttom med allting hela tiden. Är det bara jag i hela denna värld som tar det sagt och i min takt. Dem flesta vill hitta kärleken den rätta leva lviet bli lyckliga och bara ha det utomordentligt bra. Men livet är inte så, livet är fullt av mörka stunder och perioder då man inte är lycklig.

Det misstaget jag tror många gör är att dem är så inne i att hitta lycka och kärlek så när dem finner en person som är söt och passar in i bilden av ett de perfekta livet man länge drömt om att vilja ha. Då låter man ingenting stoppa än, helst vill man att det ska gå så fort så det knappt märks. Men det är det som är felet. Man rusar in i någon man inte vet ett dugg om man vet att personen är söt när den sover och snäll, kanske till o med gillar att retas, eller  gillar att gå ut med sina vänner och ha det allmänt trevligt.

När en människa vill känna trygghet tror jag att den vill härska, därav bygger vi en raletion väldigt fort, i rädslan om att förlora det som kan bli så himla perfekt någon gång i framtiden.

Rädslan av att behöva vara ensam länge gör så att vi gör såna idiotiska beslut som att bilda ett förhållande med en främling, På något vis blir man complete, men det är känslan som man hade om ensamhet som blev fylld. för nu är man plötsligt två i det hela. Man kan nog säga att man lurar sig själv till något som egentligen inte finns där. Plötsligt känner man en bit av denna lycka man strävar efter. man tror det är kärlek men i själva verket tror jag att man lurar sig själv.

Man vill ha den där perfekta idyllen av ett fint förhållande där två hjärtan bultar ihop, i en värld där endast ni existerar ni och framtiden. Där du vet att när du släpper personens hand så kommer den tillbaka senare. Och när du vet att om personen inte svarar dig måste någonting ha hänt.   Man strävar efter den där relationen där allt är toppen. och där kärleken gräddas hela tiden. Känslan av att inte behöva vara ensam och att aldrig känna tvivel.

Det finns två sorters kärlek, Den kärleken vi själva bygger upp och tror på, den som vi bygger upp av våran drömbild av livet. Och så den som kommer helt naturligt mellan två och som sätter alla pusselbitar på plats.

Jag tycker personligen inte att man ska rusa in i ett förhållande, verkligen inte. man ska nog känna efter en hel del, känna om personen verkligen är den som gör än glad, känna om den personen verkligen gör allt med hjärtat av ren kärlek.

Har man känt varandra ett tag så känner man tillslut om det är rätt eller fel.

Man ska kunna leva sitt liv fast man dejtar någon. Man ska se hur personen är som singel och även dejtande. På så sätt under dejtningsfronten så får man se personens olika sidor, dessa sidor är de som följer med in i förhållandet sedan.

Så nu har jag predika klart här

jag tycker ju personligen det är asfascinerande hur människan fungerar i relationer
jag lägger mer en gärna nästan i blöt i andras förhållande, studerar hur folk är och gör.

Jag kan faktiskt se på små saker hur föhållande blir, jag märker oftast inan andra märker ;)

för är man själv kär på något vis så blundar man för fel.

Men jag ser jag ser allt..