"Ja jag rimmar på från underground nivå

jag siktar emot toppen så långt jag nå"

Det värsta jag vet är orden du sagt som ekar i mitt huvud just nu, eller jag byter ut du emot ni, ni emot dem.

Jag kan inte bara skaka av mig saker som sagts, för det handlar om att kunna lita på personer, individer människor i ens omgivning.

Man kan då inte säga en sak och sedan mena en helt annan sak, Jag kan läsa mellan raderna men jag gillar inte det, det ska vara klara besked, inte elaka och sårande, heller inte falska. Jag kan förstå till en viss del men så småningom är det sanningen som övervinner det lögner som dina läppar låtit sväva ut.

Orden och meningar bollas runt i huvudet, fram och tillbaka..Jag försöker att ignorera, men när ett ord kopplas till en känsla, det kan vara ett fint ord ett fult ord ett skojord, men som lyckas röra till något inuti.

Jag hatar människor som slänger ur sig elaka ord till mig eller andra utan att tänka på innebörden och dess konsekvenser som ordet kan föra med sig. Nu är jag en sådan person som inte kan låta bli att ta åt mig, Och jag kommer förmodligen alltid vara så. ord som sätter spår, vilken makt endel ord har, vilken makt man kan ha med ord. uscha!

Jag värderar ärlighet hos människan, vad värderar du?

Ska nog sluta tänka inan denna kväll blir riktigt deppig, jag har ju faktiskt haft en underbar dag och inan jag började tänka eller ja jag har fortfarande glada känslor inuti. Ska nog träna lite och bli gladare,njuta av ännu en skön dag LEDIG dag :)

Det positiva tänkande.

"Everyone thinks that i have it all
but it’s so empty living behind these castle walls
these castle walls
if i should tumble if i should fall
would any one hear me screaming behind these castle walls
there’s no-one here at all, behind these castle walls

Kan inte riktigt bestämma mig om denna morgon är en Godmorgon eller Ondmorgon

Helgen är redan över och den gick för fort tycker jag, så fort så jag inte kan skilja på om det var bra eller dåligt att den gjorde det. Hittills detta år och ja på flera månader så har detta varit ett helvetes helg en riktigt ond helg, det är som att änglarna hånar mig av någon konstig anledning? Jag menar vad gör man egentligen för att förtjäna den otur som dragit över mig senaste dagarna? Och vad har jag någonsin gjort för att förtjäna falska människor och rent utav elaka människor runtomkring?

Var kom all denna negativa energi ifrån?

Hur som haver är det redan söndag och jag är utvilad.. stabil människa? nej! haha Jag blickar iafall framåt och ju mer jag gör det så inser jag att denna mardrömsvecka snart är över och jag kommer förmodligen gå in i positiva energier och inte så känsloladdade dagar. Yeay! Det är det där positiva tankesättet jag ibland har problem med. Men jag känner iaf mig själv så jag vet att en gång i månaden kommer dem här tragiska dagarna där hjärtat är överbelastat av känslor och mina tankar går ihop med negativitet

 Jag kan säga att det är ganska sårande när man upptäcker att den vän man stod närmast inte alls är den man trodde. Det är så ledsamt att se hur alla runtomkring alltid har haft rätt. Men det gör nog mest ont att inse att man inte längre kan vara vänner. Jag är inte värd falskhet, speciellt inte ifrån dig. "Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaka" . Usch för slemmiga männsikor.

Himla trött på dem, ut ur mitt liv ni får mig att må så här äckligt dåligt.

Och som den kräfta jag är kommer jag aldrig glömma och förmodligen inte förlåta heller

Aldrig någonsin mer kunna lita på dig och dessutom kommer jag förmodligen gråta över dig.

Dags att krypa in i mitt lilla skal igen, jag orkar inte med omvärlden idag

den är alldeles för grym ibland.. Har tappat en massa nummer också.. oops..

men det var nog lika bra. Har nu gamla luren, så söt så fin, så underbar!.

Dags att börja städa och göra fint här hemma.. med min lilla tuffis!

Hejdå och en sak till.. Efter regn kommer faktiskt solsken.. det bara att invänta det..

"You don't listen to her

you don't care how it hurts

Cause you takin her for granded

into you lose the one you wanted"

GODMORGON!

Livet är inte en dans på rosor och det kom jag på för länge sedan, jag har inget gott att säga om mänskligheten som jag nämnt tidigare.

Jag har börjat tröttna på människor runtomkring och på den ondska som finns är ibland oss. Hur svårt ska det vara att göra denna värld lite bättre seriöst?

Frågar ni mig hur jag mår så hatar jag mänskligheten den är vidrig.

Jag är vidrig du är vidrig, vad är vi egentligen för djur? ondskefulla djur!

Jag skulle hellre vara en liten katt, fast inte bo med en Människa. En fri katt!

Ibland undrar jag hur man ska stå ut hela livet med detta liv så att säga?

Jag är bara snart 22 år och har redan tröttnat? vad är det då för fel på detta samhälle och mänskligheten? eller är det bara mig det är fel på? Det kan ju vara så.

Jag vill såklart vara lycklig och glad, men det är allt för många gånger och stunder i mitt liv som jag känner mig ensam, Det är allt för många stunder jag känner att inga vänner ställer upp. Hur mycket jag än försöker dra deras uppmärksamhet emot mig. Det är allt för många gånger i livet jag känner mig sårad nedtryckt och värdelös. Fast å andra sidan så vet jag att jag inte är det, men man kan ju inte hjälpa det man känner? Men vad ska jag säga jag är arg på människan i sig.

Jag har såna underbara vänner omkring men ingen av alla dem är där just då jag behöver. Inte för att jag ber om det så det kan vara svårt för endel att veta.

Men endel ber jag... men inget händer.

Nåja livets alla prövningar det kommer fortsätta såhär dag in o dag ut

Jag längtar tills den dagen jag träffar min själsfrände så jag slipper vela

och känna allt inombords. Han den där som gör allt för mig och för att jag ska må bra, och så at jag kan få ödsla min kärlek på någon som förtjänar det rakt av.

Jag liksom känner inte igen mig själv

som låten så fint sjunger

"good girl gone bad" haha

MEN nu tänker jag och mitt ego leva vidare

för, för mig är singelivet det ända rätta nu.

Fler borde vara singlar, awsome när man levt det ett tag

firar ju ett år som singel nu haha. och när jag sa det så kom

"vår" gamla låt på.. orka? haha ödet.. aja får väl tänka tillbaka lite åtminstonde,

"Min bästa mask är mitt skratt och leende"

"Så fort allting kan gå från vackert och fint

till eländigt och fult"

Godmorgon Cyperspace!

Jag vaknade idag på det mest sämsta humöret jag någonsin vaknat på, dessa känslor som väller inom mig vill jag bara kommna ifrån. Jag drömde otäcka drömmar och när jag väl vaknade ur dem så insåg jag att larmet på telefonen inte funkat eller så var det helt enkelt inte ställt fastän jag vet att jag ställde det igår.  Och då insåg jag att jag missat att Amanda som skulle vara här klockan åtta. Men återigen kan jag inte förstå varför hon inte dunkade eller plingade på min dörr? Jag hade verkligen behövt henne här just denna morgon stund.

Men man kan inte få allt man vill ha eller hur var det? hur som haver, känslorna från drömmen är kvar och jag mår helt enkelt inge vidare idag. Att man kan bli så ledsen av en dröm? delvis är jag inne i en känslig preiod men vafan en dröm? varför drömmer vi ens?

varför styrs känslorna så mycket utav ens drömmar? Jag drömde att jag blev nedtryckt på så många elaka sätt, jag fick höra så många elaka saker. Jag var förtvivlad och när jag vaknade ville jag helt ärligt inte ens vakna mer.

Något som faktiskt fascinerar mig är hur snabbt ett liv kan vända egentligen.

Jag tänker på mig själv bara förra veckan var jag världens gladaste människa allt var bra trots att jag var så gott som pank så mådde jag bra inombords. Men denna vecka har det mesta varit piss trots att jag har en massa pengar, så kan jag inte låta bli att ogilla mig själv.

Och ingenting speciellt har egentligen hänt mig? Utan jag har bara den där lite extra tuffa veckan som kommer en gång i månaden och gör mig till en människa jag inte vill vara.

Mina tankar just nu går så här " jag tänker vara hemma ikväll och äta mig fet i min ensamhet för folk är idioter och ingen tänker på mig" Det är inte normalt för mig.

Men jag har fyllt mitt kylskåp så det är bara för mig att slänga mig i soffan och äta vad fan jag vill =)

 Positivt tänkande har jag läst om så jag ska försöka. Jag jobbar idag och jag tror att bara efter att ha jobbat så är jag nog på bättre humör. Jag säger det återigen jag har välrdens bästa jobb, Mitt jobb är att vara glad och trevlig utan att jag själv vill det så måste jag det.

that's kind of great, har ju även ny kamera så nu kommer bilder kanske lite oftare.

Tuffis baby!

/Sofia

"turn around every now and then I get a little bit lonley

and you never come around"

Godmorgon.

Pengar vinner inte kärlek men stunder av lycka

Visst? Jag kan inte blir fullt hel av lycka med endast en förmögenhet

för man behöver mera än så.

Men just idag känner jag lycka av en förmögenhet på kontot

eller av en lön som är bra, och av en dag som kommer bli bra.

Just denna dag blir jag själv bortskämd helt av mig själv.

Puss på er

Hallåja!

Tänkte skryta lite för omvärlden nu, att jag just nu känner mig ganska nöjd över livet i sig.

Imorgon dropar en bra lön in på kontot och så har jag en arbetsinterju att gå på, och så ska jag såklart shoppa lite efter det och senare på kvällen åker jag med mor min och köper en ny digitalkamera och en mixer. för det är jag värd :))

Nu ska jag välja kläder inför i morgon, har lagt en hel bunt på stolen, och när jag rotade i garderoben inser jag att den behöver uppgraderas, var bara en vecka sen jag köpte något nytt, men jag köper så värdelösa saker. Dags att köpa något med lite stil eller vad säger ni? känner mig allmänt tråkig i den stil jag har.

Måste absolut uppgraderas väldigt mycket också ifall att jag får det jobbet. Då måste jag skina som den lilla stjärna jag är såkalrt.

Jag tycker annars det är asjobbigt med mode, men kul med nya fina saker, jag skulle nog tycka det var rätt jobbigt om jag var tvungen att ha mina egna kläder som arbetskläder på mitt jobb. För som sagt man måste ju se snygg och prydlig ut. Jobbigt ju, därför är jag glad att jag har arbetskläder, asskönt kan gå i ett par sköna brallor och en tröja till jobbet.. behöver nästan aldrig klä upp mig.

Fast jag saknar det.. så nu får det bli ändring på det, blir nog för bekväm med mig själv ibland.

Men hur som haver, jag är asglad, snart kommer en underbar vän hit också..

wiiie hihi, massa tjejsnack!! det gillas kan jag säga..

Nu ska jag skölja mina ögon med saltvatten.. som jag kokat själv.. för jag har tuffis hår i ena ögat och annat skit i det andra ögat som jag inte får bort..

Bye :D

"Baby I don't feel around

Cuse I got to be with you now"

Godmorgon!

jag sitter ofta och funderar på varför man har bråttom med allting hela tiden. Är det bara jag i hela denna värld som tar det sagt och i min takt. Dem flesta vill hitta kärleken den rätta leva lviet bli lyckliga och bara ha det utomordentligt bra. Men livet är inte så, livet är fullt av mörka stunder och perioder då man inte är lycklig.

Det misstaget jag tror många gör är att dem är så inne i att hitta lycka och kärlek så när dem finner en person som är söt och passar in i bilden av ett de perfekta livet man länge drömt om att vilja ha. Då låter man ingenting stoppa än, helst vill man att det ska gå så fort så det knappt märks. Men det är det som är felet. Man rusar in i någon man inte vet ett dugg om man vet att personen är söt när den sover och snäll, kanske till o med gillar att retas, eller  gillar att gå ut med sina vänner och ha det allmänt trevligt.

När en människa vill känna trygghet tror jag att den vill härska, därav bygger vi en raletion väldigt fort, i rädslan om att förlora det som kan bli så himla perfekt någon gång i framtiden.

Rädslan av att behöva vara ensam länge gör så att vi gör såna idiotiska beslut som att bilda ett förhållande med en främling, På något vis blir man complete, men det är känslan som man hade om ensamhet som blev fylld. för nu är man plötsligt två i det hela. Man kan nog säga att man lurar sig själv till något som egentligen inte finns där. Plötsligt känner man en bit av denna lycka man strävar efter. man tror det är kärlek men i själva verket tror jag att man lurar sig själv.

Man vill ha den där perfekta idyllen av ett fint förhållande där två hjärtan bultar ihop, i en värld där endast ni existerar ni och framtiden. Där du vet att när du släpper personens hand så kommer den tillbaka senare. Och när du vet att om personen inte svarar dig måste någonting ha hänt.   Man strävar efter den där relationen där allt är toppen. och där kärleken gräddas hela tiden. Känslan av att inte behöva vara ensam och att aldrig känna tvivel.

Det finns två sorters kärlek, Den kärleken vi själva bygger upp och tror på, den som vi bygger upp av våran drömbild av livet. Och så den som kommer helt naturligt mellan två och som sätter alla pusselbitar på plats.

Jag tycker personligen inte att man ska rusa in i ett förhållande, verkligen inte. man ska nog känna efter en hel del, känna om personen verkligen är den som gör än glad, känna om den personen verkligen gör allt med hjärtat av ren kärlek.

Har man känt varandra ett tag så känner man tillslut om det är rätt eller fel.

Man ska kunna leva sitt liv fast man dejtar någon. Man ska se hur personen är som singel och även dejtande. På så sätt under dejtningsfronten så får man se personens olika sidor, dessa sidor är de som följer med in i förhållandet sedan.

Så nu har jag predika klart här

jag tycker ju personligen det är asfascinerande hur människan fungerar i relationer
jag lägger mer en gärna nästan i blöt i andras förhållande, studerar hur folk är och gör.

Jag kan faktiskt se på små saker hur föhållande blir, jag märker oftast inan andra märker ;)

för är man själv kär på något vis så blundar man för fel.

Men jag ser jag ser allt..

Jag har en sån där kinkig dag, där jag söker uppskattning och kärlek, blir väldigt kinkig när jag är så här. Men men ibland har man sådana dagar.

Jag tycker jag är så duktig själv, jag har slutat röka, och jag jobbar konstant, jag till o med skippar bussen för att jag inte ritkgit har råd med det just nu vilket betyder att jag får motion, och vem säger att jag är bra? vem säger att jag är duktig? ingen, ibland saknar jag det där med uppskattning, Men det är väl det kastet man får ta när man lever singel antar jag. Det skulle inte vara helt fel med " du är så duktig gumman som.. " min syster sa det iofs, hon är snäll hon!

Men Jag är duktig, jag är fan duktig, Jag slutade röka utan att jag ens var sjuk, förut brukade jag sluta när jag varit sjuk för att när jag är riktigt sjuk röker jag ändå inte så, men denna gång slutade jag och jag vet inte ens varför. jag fick bara för mig att det var så himla onödigt att röka. En sådan himla onödig vana att bära med sig. Över en månad nu, och visserligen har jag nallat ett bloss då o då när jag varit ute och festat, eller rättare sagt det har hänt tre gånger. Annars har jag inte ens hållt i en cigg även fast jag har några cigg i min " party jacka " ligger men dem bjöd jag glatt bort sist jag var ute haha.

Det ända jag saknar med att röka är att det var en sådan social grej, var jag på fet kunde man lätt gå ut och föra en konversation med någon okänd som rökte, man använde nästan rökningen som en utflykt att lära känna folk bättre. Där på balkongen kan man då stå och prata massa skit medans man suger i sig giftig rök och förkortar livet lite till. Numera får jag sitta snällt kvar i soffan och glo medans mina vänner går ut och förkortar sina liv. Inte det roligaste eftersom att på fest röker nästan alla. Jag minns en händelse så väl, jag hade slutat röka, men alla jag var med och festade rökte, helt plötsligt vara alla borta och kvar sitter jag vid bordet, var det någon som tänkte på att göra mig sällskap? Var det någon som brydde sig? Nepp, där satt jag med tårarna i halsen tänkte faktiskt att "vafan de e lika bra att jag börjar röka igen" så är man med i gänget. Detta var över ett år sedan.

Men nu är jag rökfri och inte många inser att jag faktiskt fimpat och det var inte så svårt men röksugen kommer och går fyfan det är assjobbigt. Och folk frågar mig fortfarande ska du röka, ska du med ut o röka, ska du ha några bloss.
När ska dem förstå?

jag får ge mig själv uppskattning :)

Bye bye asses!